Regementspukslagaren Andreas Johansson i Övad
Stoff till berättelsen har främst hämtats ur äktenskapsmåls-handlingarna i Lunds Domkapitel (AI:7, FIIf:25 och BI:22. Fall nr 18) och ur hans tjänsteansökan som återfinns i Skånska Guvernements-kansliets handlingar (DIVc:24). Övriga källor är domböcker i Norra Åsbo härad samt kyrkböcker.
Andreas historia
Andreas Johansson föddes i början av 1680-talet i Holstein. I unga år, i början av 1690-talet, tar en Kapten Borck honom med ut i
världen som en ung och oförståndig pojke. De följande 16 åren tillbringar Andreas på kontinenten och avancerar till löjtnant både i preussisk och i
polsk tjänst.
I början av 1700-talet träffar han en dotter till Burggreven Gottfried Breuer i Tauroggen i östra Preussen (nuvarande Litauen) och ingår
äktenskap med henne. Äktenskapet blir inte långvarigt då hans hustru avlider i mars 1706 i Preussen.
Under 1709 begär Andreas avsked från sin tjänst i armén och beger sig till Sverige från Polen genom att sträckrida till Malmö för att tjäna den svenske kungen Karl XII som han ser som den främste av alla potentater vid den här tiden.
I Malmö den 12 oktober samma år lämnar han så in sin ansökan till Generalguvernören Magnus Stenbock om att få gå i
svensk tjänst. Helst vill han ingå i kavalleriet. Hans ansökan beviljas och i augusti 1710 blir Andreas antagen till regements- pukslagare i Norra
Skånska Kavalleri- regementet med Övad i Vedby socken som boställe.
Troligtvis via sina kontakter vid regementet blir han bekant med Maria Elisabeth Roland, dotter till avlidne Regementsfältskären vid regementet Jacob Roland.
Bröllopsproblem
Andreas och Maria Elisabeth planerar att gifta sig men det sätter prästen i Gråmanstorp Andreas Gemzeus stopp för.
Gemzeus vågar nämligen inte viga dem eftersom Andreas inte kan övertyga honom att han är ledig till äktenskap. Saken behandlas i juni 1711 av domkapitlet i Lund där
Andreas uppvisar ett brev som hans före detta svärfader Breuer har skrivit till honom, daterat i Tauroggen den 8 augusti 1709, med uppgifter om att
Andreas saliga frus syster (dvs. avlidna hustruns syster) Anna Maria har avlidit den 12 juni.
Förutom dessa familjenyheter redogör Breuer även för alla saker som han har uppmanats att skicka till Andreas med båt och en rapportering av de senaste internationella krigs- nyheterna.
Bland annat har Breuer fått höra att det har varit ett stort slag mellan svenskarna och moskeviterna och att svenskarna har lidit nederlag. Ca 8.000 man skall ha
blivit kvar på slagfältet och ungefär 4.000 tillfånga- tagna, däribland generalerna Rensköld och Lewenhaupt, greve Piper och många överstar, kaptener, löjtnanter och fänrikar.
Med resten av manskapet, ca 10.000 man, skall Karl XII ha retirerat till Orlinowa.
Och om man inräknar den polske kungen Stanislaws trupper på 16.000 man, resonerar Breuer att med dessa 26.000 till sitt förfogande är kriget snart i full gång
igen.
Vi har här alltså en rapportering om svenskarnas nederlag vid Poltava den 28 juni 1709.
Domkapitlet accepterar motvilligt Andreas historia, och ger sitt bifall under förutsättning att Gemzeus bör jämföra, i skrift och stil, Breuers aktuella brev med flera andra brev som Breuer skall ha skrivit till Andreas och som han skall ha liggande hemma i Övad.
Vigseln sker den 9 september 1711, men inte i Gråmanstorp utan i Riseberga. Äktenskapet blir barnlöst men de uppfostrar istället hustruns systerdotter Rebecka Slevogt som enligt ett testamente mellan Andreas och Maria Elisabeth från 1731 är antecknad som arvtagare efter de båda.
Maria Elisabeth avlider troligtvis 1739.
Den 26 december 1739 gifter Andreas sig för tredje gången, denna gång med Annika Brun, änka efter trumpetaren Magnus Friberg.
Detta ses tydligen inte med blida ögon av Rebecka utan en hätsk arvstvist blossar upp i början av 1740-talet.
Rebecka anklagar bland annat Andreas, Annika och hennes släktingar för att försnilla hennes kommande arv.
Andreas å sin sida hävdar att hon fått en god uppfostran av honom och hans tidigare hustru och att hon är otacksam.
Efter ett tags processande ingår parterna en förlikning.
Det är frestande att anta att ett nytt äktenskap ligger bakom förlikningen.
Det är nämligen så att Rebecka gifter sig 1743 i Vedby med Annika Bruns son Thomas Friberg från sitt förra äktenskap.
Vid den här tidpunkten bör Andreas vara drygt 60 år och han väljer att ta avsked från regementet den 30 augusti 1743 efter nästan 33 års tjänstgöring.
Han efterträds av ingen mindre än styvsonen och fosterdotterns man Tomas Friberg som innehar tjänsten fram till sin död 1770.
Författat av: Kjell Sandberg & Krister Sandberg
Denna artikel publicerades i Åsbo Släkt- och Folklivsforskares medlemstidning nr. 2006-01