Christian IV hade i många år manövrerat för att få övertaget över Sverige. Axel Oxenstierna beslutade att ta en chans på en tidspunkt, då Danmark stod utan allierade och hade lagt sig ut med Nederländerna och var oförberedd på krig, medans Sverige hade en segervan här stående i Tyskland. Utan krigsförklaring lät han Lennart Torstensson rycka upp i Holsten och okupera Jylland. Det vidare landkriget fick mindre betydelse då krigen blev avgjort till havs, där Sverige fick nederländsk hjälp. Danmark segrade på Lister Dyb. I sjöslaget vid Kolberger Heide utanför Kielerfjorden, sårades Chr. IV i ena ögat, men fortsatte leda slaget ombord på Trefaldigheten.

I oktober 1644 gick admiral Pros Mund in i en förödande övermakt mellan Lolland och Femern. Den danska huvudflottan gick förlorad och admiralen miste livet. Under fransk-nederländsk press gick Sverige med till fredsförhandlingar i Brömsebro 1645, där Danmark-Norge avstod Gotland, Ösel, Härjedalen, Jämtland samt för 30 år Halland. Desutom fick Sverige och Nederland tullfördelar. Därmed var övermakten i Norden och Östersjön Sveriges.

Författat av: Alan Sejrbo-Petersen