Längs Kyrkostigen från Vegeholm till Strövelstorp
Statarsystemet Statarsystemet tog sin form i mitten av 1700-talet och avskaffades först 1945. Det uppstod i Södermanland och Mälardalen och fanns främst i de stora slättlandskapen. Det förekom ej i Norrland. Det fanns flest statare runt 1920. Statarna var och förblev en storgods företeelse, även om en och annan större bondgård kunde ha statare. Statarna var kontraktsanställda på i regel ett år i taget och bodde på godsen i speciella statarbostäder, de s k statarlängorna. Statarna var gifta och anställdes familjevis, dvs hustrun förväntades också att arbeta. Lönen betalades till största delen i natura, dvs i en överenskommen stat. Att vara statare innebar kort sagt att ha tagit ”stat”, därav ordet statare. De hade rätt att sätta en tunna potatis (100 Kg) per år på godsets jord. I övrigt ingick i lönen ved, spannmål och mjölk samt bostad. Godsägaren hade enligt den sk legostadgan rätt att kroppsligen aga och bestraffa sina anställda. Legostadgan avskaffades först 1926. Arbetsdagen började vid 4-tiden på morgonen för kreatursskötarna och pågick i 8 – 9 timmar utspridda på hela dygnet. Kvinnorna började mjölkningen redan kl 3.30 på morgonen och pågick i tre arbetspass till kl 18.30. När stataren skrev under sitt statkontrakt var det en oskriven lag att hustrun samtidigt bands till arbetet på godset tillika med de uppväxande barnen. Hustrun hade till plikt att mjölka korna. De kunde få mjölka upp till 150 liter per dag eller 16 kor. Till mjölkningen kom också diskningen av mjölkkärlen. Betalningen för mjölkningen var ringa och var det arbete som hade lägst status på godsen. Så sent som vid slutet av 1930-talet var betalningen ca 50 Kr per månad. Giftermålsåldern var mycket låg bland statarna. Det berodde på att statsystemet innebar familjeanställning. Utan en duglig hustru kunde mannen ej få tjänst. Vid barnafödande fick statarhustrun ej något längre arbetsuppehåll. Hon fick arbeta tills värkarna kom. Någon dag efter födandet, ofta dagen efter, var hon åter på plats i utearbetet eller på mjölkpallen. Bostaden Statarnas bostäder var på flera håll miserabla. Bostaden var en del av lönen oberoende av det skick den befann sig i. De var dragiga, kalla och fuktiga och bestod i regel bara av ett rum som samtidigt också var kök. Ohyra som löss, kackerlackor och råttor var vanliga. Lugnsot (tuberkulos) var vanligt. Skogsvaktare, rättare, snickare, kuskar och smeder stod högst i rang. Mjölkerskor och kreatursskötare längst i rang och fick de sämsta bostäderna. Bostaden var den största källan till irritation och var ofta orsak till de många flyttningarna mellan godsen. Ingenting kunde bli sämre, man hoppades att komma till något bättre. Författat av: Berne | |