Åke Frennessons frestelse


Åke Frennessons frestelse

Ur kyrkobok från Östra Broby Anno 1736 Genline 1732.55.106800 Undersökning angående gossens i Däningarum Åke Frennesson frestelser som begyntes
d.21Februarii innevarande åhr och (gud bättrat) ännu continuerar, samt Wederbörandes hvar för sig, Instyckta Swar och Rättelser.
Inhyses gambla pigan Gunnila Olofsdotter at Lördagen d 21 Februarii, tå gossen mot aftonen, sprang ut på ijsen at slå kana på åån, blef han (som han sagtt) warse en hwiter
katt, efter han hwilken han slog med en Swinjetråd, tå ock Katten reste sig i vädret, och med 2 faseligt stora röda ögon begynte se på honom, hwaraf
gossen förskräckt lopp hem.
Och berättar hon i att gossen (som hon tyckte) war drucken, och kan detta så mycket mera skönjas, som gossen, förrän han gick uth, föräldrarna owitterligen warit
i huset uti ett skåp och supit brännevijn, wid pass för en stywfer hwilket granqvinan samma dag insatt.
Natten therpå, begynte thet i stugan i bordet och wäggen öfver bänken, theri gossen låg, bulta och som en märkelig hoop med små hohl, hwilka see uth som war
the med en qwarnhacka inslagne, och continuerade thet, tilss långt efter hönssegäll, ja till half dager.
Måndagen therpå, om morgonen bittijda, eijfyllest opdagat, dantsade en träskål, af sig sielf rundt omkring på bordet, til thess then kom eena bordsändan,
therest then hwälfdes och blev liggandes, Om den dagen hördes intet, men mot aftonen i mörckret begynte ther slås omkring med wedeträn i stugan, uhti the skulle äta,
slogs miölkbyttan af bordet, på golfwet.
Om Tijsdags morgon, tå gossen waknade, begyntes nytt owäsende i så måtto, at omkring kastades store kudder och alt annat, som war i stugan, och gossen
tillijka med sängekläderna, kastades med macht af sängen, på golfvet.
Om aftonen tå the skulle äta, slogs maten af bordet, och skeden uhr handen på gossen, samt alt hwad maat, han fick, och efter thet han eij fick roo til att äta, tog Fadern
en smörgås, höll then sielf i handen, och lät gossen bijta, men på slutet togs tuggan uhr gossens munn.
Therpå stöttes gossen 2 gånger af bänken, sedan lyftes han i wädret högt up, at the alla måtte wara hwar andra behielplige 2 och 2 i händer at hålla gossen på bänken.
På samma sätt samt med slag och niöpande continuerade intil torsdagsafton, tå en lijten Psalmbook, (Theruti gossen laas) slogs honom uhr handen, kunnandes then
som halp til at hålla booken, känna huru thet ryckte, at få booken uhr händerna, Och kunde gossen intet hålla någon bok at läsa eller sijunga utan förr än prästerna warit hos honom;
Men efter tijden kunde han sielf hålla booken til onsdagen tå han åter slogs honom uhr händerna.
Om Fredagen togs then icke allenast utav händerna, utan ock slogs isönder.
Så länge gossen är borte sofwer, så är i huset alt stilla, och när något skall kastas omkring, så sker thet gemenligen ifrån thet stället som gossen är. Inhyses Pigan Nilla
Olofsdotter i samma stugan, berättar at hon eij varit hemma förr Tisdagen d 24 Febr: Men straxt tå hon kom inn i stugan, begynte borden, som efter bakningen woro lagde på en
bänk (ther gossen satt) at dansa på golfvet, ett efter annat, Och medan thet giorde henne ondt, at guds gåfwor så illa medfores, bad hon gossen gå ifrån bänken, bort på ett annat
ställe, tå ock bröden blefwo sedan liggiande, men ett glas som stood i södra fönstret, slogs bort på golfwet wid norra bänken, men blef doch heelt och oskadt.
Therpå bad hon gossen gå aldeles uth, thet han ock giorde, och war alt stilla så länge, men så snart han kom in igen, slogs en ask, som gambla spijkar wore uti, åth golfwet.
Thetta owäsende conti-nuerade tils emellan Ons-och Tors- dagen, i näst följande weka, tå thet om morgonen bittijada, af hyllan ifrån wäggen neder emellan bordet och
bänken, och sönderkrossade thet södra fönstret, och begynte at slå gossens ader Frenne Niclasson, med hwilket thet hållit ut, att så esomoftast, så länge gossen warit hemma.
Hafwandes thet ock på någon tijd, äfwen ock slagit gossens moder åtskillige gånger.
Mågen Jöns Perssons berättelse At han hört, när thet bultade och slog i wäggen, har sedt huru både ett och annat slagit omkring i stugan, har hördt huru gossen är slagen worden,
och sedt när thet med en stor jernhacka Swärfaderen, har ock hört.
Huru thet rifwit på Swärfadrens skinnpälts, när han låg hos gossen.
Nygifta dottren Hanna Frennes Berättelse är lijka med the andras.
Frenne Niclassons hustru Bengta berättar, såsom the andre, at gossen warit drucken, eller åtminstone haft någon känsla af thet brännewijnet han supit.
Berättar ock at hon hafwer hört, när thet slagit gossen, samt sedt, när thet kastat omkring och slagit til hennes Man med hand, som före- kommit.
Berättar ock (thet de andre äfwenwäl besanna), at hon en morgon måtte ut, at frälsa Mannen och Sonen, tå thet onda them mycket illa handterat, dragit Mannen i skägget, samt
sedt wid pass en hand full med hår af hans hufwud, hon säger ock thet dragit skörten af henne sielf 2nne gånger.
Och är allas berättelse, at ehuru galet, ja när thet onda som wärst warit har gossen som aldramäst gläds och haft theraf _ _ _.
Gossen sielf Åke Frennesson 10 åhr gammal, berättar som the andre, men lägger thetta til, at Katten then han slog til, förswann för hans ögon, sedan han honom slagit, betygar sig en gång sedermera sedt katten, hemma i stugan, säger sig jämwäl sig intet sedt thet som slog honom sielf _ _ _ _ _ under _ _ _ af en smal menniska med _ _ _ _ _ barn och en stoor röd hand at slå hans Fader. ( Den där gossen Åke Frennesson var nog lite lurig, och man kan misstänka att kyrkoherden som skrivit insåg detta! -Har någon läst eller hört ordet ”hönssegäll” som synonym till ”hanegäll”?)

 

Författat av: Torsten & Gertrud Hannrup

Denna artikel publicerades i Åsbo Släkt- och Folklivsforskares medlemstidning nr. 2006-01

Lämna en kommentar