Lösningen på ett 30-årigt släktforskarproblem Johanna Christina Johansdotter i Ybbarp, Perstorp 1

Jag vill med nedanstående exempel, hämtat från mina egen forskning efter mina egna anfäder i Perstorp, visa hur man efter en lång tid och med mycket arbete kan lösa ett mycket svårt, men inte ovanligt släktforskarproblem. Normalt är det lätt att hitta föräldrarna till en person som är född i slutet av 1700-talet – åtminstone om kyrkoböckerna är bevarade. Är böckerna brända eller om anteckningarna är oläsliga eller på andra sätt inte ger några användbara upplysningar måste man gå via andra handlingar t.ex. boupp- teckningar eller mantalslängder. Som ”sista” utväg kan man gå igenom protokollen från häradsrätten men detta är oerhört arbetskrävande om man inte vet exakt vad man söker. Särskilt svårt är det om den sökta personen är född långt ifrån den plats där den senare bodde och bildade familj. Tyvärr är det många släktforskare, särskilt de oerfarna, som lägger ner ett stort arbete på att gå igenom många födelseböcker i sin strävan att hitta föräldrarna till en ana. Om det inte finns klara indikationer på att personen är född i en viss socken och om man inte hittar den inom rimlig tid bör man ändra stra- tegi. Leta istället efter personens syskon och deras föräldrar. De är ju alltid, åtmin- stone den ena, även förälder till den efter- sökta anan. Döttrarna flyttade oftast från föräldrahemmet medan åtminstone en av bröderna vanligen tog hand om föräldragården. Det brukar därför vara bäst att börja med en eller flera av bröderna. Hur hittar man då en persons syskon utan att känna till föräldrarna? Det finns flera sätt varav den att gå via gudmödrar och faddrar är den enklaste. Det var nästan alltid så att det fanns nära släktingar med vid barndopen. Särskilt gällde detta vid de äldsta barnens födelse. Gudföräldrarna var viktiga för barnet. Dessa hade ett visst ansvar för barnet om föräldrarna skulle avlida innan det kunde försörja sig själv. Om det senare skulle bli aktuellt att tillsätta en förmyndare valdes ofta mannen till den som burit barnet till dopet. I vissa sammanhang kan man anta att det inte säkert fanns några släktingar med vid ett barndop. Det gäller t.ex. då

släkten bodde så långt ifrån att de inte kunde komma till dopet och vid nöddop då man måste ta personer som fanns nära tillhands. De personer som man genom namnet eller på annat sätt misstänker vara syskon till den eftersökta anan letas upp i en födelselängd. Ofta löser detta direkt problemet eftersom man då också lätt kan hitta den eftersöktas födelsenotis. Om inte detta räcker får man fortsätta med att kartlägga vilka som var närvarande vid de barndop som hölls i de misstänkta syskonens familjer. Dessutom kan man också behöva gå igenom andra barndop i socknen under några år för den aktuella tiden. Då får man också en god överblick över den sociala miljö i vilket familjerna levde. Om inte arbetet med gudmödrar och faddrar blir framgångsrikt fortsätter man med bouppteckningar för de förmodade släktingarna. Finns det register över häradets bouppteckningar bör man först gå igenom dessa för att se om man kan hitta några anknytningar via namn eller platser till personer man misstänker tillhöra släkten. Tänk på att läsa alla de bouppteckningar där det finns den minsta anknytning till de eftersökta personerna. Ofta kan man hitta mycket viktiga upplysningar i bouppteckningar som man inte alls tror har med ärendet att göra, t. ex. för grannarna i byn. Särskilt viktigt är att gå vidare med barnens förmyndare. Till boupp- teckningen efter en vuxen person som inte efterlämnar några bröstarvingar finns alltid en redogörelse för de arvs- berättigade sidoarvingarna. Om den avlidne hade flera syskon som dessutom hade dött tidigare kan en sådan utredning klarlägga släktskapen med många personer i flera generationer. För att detta skall vara effektivt bör man innan man börjar med bouppteckningarna ha gjort en översikt över det ”sociala nätverket”. Om det inte av bouppteckningarna framgår släktskapen mellan de efterlämnade barnen och deras förmyndare kan man gå in i häradsrättens protokoll över tillsatta förmyndare där sådana anteckningar kan finnas. I häradsrättens protokoll finns ju också redovisat mängder av stora och

små mål. Det i detta hänseendet viktigaste är om det förekom några arvstvister, t.ex. vid försäljning av gården. Även i andra sammanhang, t.ex. vid stölder, kan man hitta notiser om släktskap som kan lösa ett svårt problem. Eftersom sådana noteringar kan förekomma i mål som behandlas många år efter att de inblandade personerna avlidit, är det svårt att veta var man skall leta. Om man följer ovanstående råd och dessutom gör ordentliga noteringar och källhänvisningar, kan man ofta reda ut ett till synes hopplöst problem. Dessutom får man en god inblick i hur livet gestaltades för förfäderna. Detta är, enligt min mening, oftast betydligt mera intressant än att utvidga sin antavla med ytterligare en ana. I nedanstående exempel har jag, med de ovan redovisade metoderna, löst ett problem som jag arbetade med i början av 1970-talet. Johanna Christina Johansdotter var gift med Christen Andersson i Ybbarp (född 1781-03 död 1849-04-14). Hon uppges i husförhörslängderna (Perstorp A I:a 1-4) vara född 1788 i Villands härad. I husförhörslängden för 1861- 1869, vilken är den sista där Johanna Christina är upptagen anges 1788-06-05 som hennes födelsdatum. När hon avlider 1867-05-01 i Perstorp uppges hon vara 76 år 10 månader 25 dagar, vilket exakt stämmer med det uppgivna födelsedatumet. Någon bouppteckning för makarna kunde jag inte hitta i N Åsbo härad. Jag gick igenom alla födelseböc- kerna för den aktuella tiden i Villands härad utan att hitta Johanna Christina Johansdotter. Jag vet att andra släkt- forskare gjort liknande försök. Johanna Christina och Christen fick 10 barn. Jag gick igenom gudmödrar och faddrar för samtliga dop och försökte spåra eventuella släktskap till Johanna Christina. Om jag uteslöt de som säkert tillhörde Christen Anderssons släkt återstod ett 20-tal personer varav artil- leristen Måns Schammberg var en. Eftersom han endast var med vid den äldsta sonen Johannes dop 1807 såg jag inte honom som ett hett tips. I stället