Åsbo Släkt- och Folklivsforskare :: Sök och du ska hitta.

Båtsmän i Blekinge

Publiserad: 17/04/2006

BÅTSMÄN I BLEKINGE

Dessa sidor handlar om båtsmannen i Blekinge, om hans familj och hans liv. Långt, långt tillbaka i tiden har människor och länder krigat med varandra. Att få tag på soldater som ville vara med och strida var inte lätt och myndigheterna löste problemet på olika sätt. De kunde t ex bestämma att var 10:e man i en by måste bli soldat.De flesta tvingades mot sin vilja. Chansen att komma tillbaka från kriget var inte stor.

Samtliga bilder - Fredrik Franke

Under Karl XI regering infördes ett nytt system i Sverige. Soldaten anställdes. Han fick ett litet torp, kläder och lön, som bekostades av bönderna i en by. De gårdarna som höll en soldat kallades rote. Antalet gårdar i en rote varierade beroende på hur stora gårdarna var.

Blekinge blev svenskt i freden i Roskilde 1658. Dessförinnan var Blekinge en dansk provins. Ganska snart efter freden byggde svenskarna städerna Karlshamn och Karlskrona. Karlskrona blev hela den svenska flottans huvudstation. Massor med folk behövdes i den nya staden, i flottan och på varvet. För att det skulle bli enkelt att få tag på arbetskraft och sjömän bestämdes på 1680-talet att Blekinge och Södra Möre i Småland skulle delas in i båtsmanskompanier. Eftersom man behövde så många båtsmän blev systemet här annorlunda mot det i övriga Sverige.

Här skulle varje hemman (En gård som hade åker till tolv tunnors utsäde) hålla en båtsman. Bonden kallades rusthållare. Om gården var rik fick bonden förutom att hålla båtsman också betala skatt, men om gården var fattig kunde bonden få lite pengar till hjälp att hålla båtsmannen. Eftersom gårdarna ofta var små gick flera bönder samman om att hålla en båtsman.

Blekinges socknar índelades i 3 båtsmankompanier

1:a kompaniet:

Förkärla
Listerby
Fridlevstad
Sillhövda
Tving
Eringsboda
Hjortsberga
Edestad
Ronneby
Backaryd
Bräkne-Hoby
Öljehult socknar

2:a kompaniet:

Kristianopel
Torhamn
Jämjö
Ramdala
Sturkö
Lösen
Augerum
Rödeby
Lyckeby
Nättraby socknar

3:e kompaniet:

Åryd
Hällaryd
Asarum
Mörrum
Elleholm
Ysane
Gammalstorp
Sölvesborg
Mjällby
Jämshög socknar

I Blekinge tjänstgjorde ungefär 1500 båtsmän. Från början hämtades dessa från Finland eller andra delar av det gamla Sverige. Folk från de tidigare danska provinserna vågade man inte anställa. De svenska makthavarna litade inte på dem.

1845 förändrades indelningen till 6 kompanier men med totalt lika många man. 1887 upphörde systemet med den indelta armen, men den som redan var anställd fick fortsätta som båtsman eller soldat tills han fick pension. Sveriges siste båtsman, Sven August Wahlbom från Ramdala gick i pension 1932 och dog 1956.

Hans Svensson blir båtsman

Året är 1817
I Jämshög bor den unge båtsmannen Hans Sjöström. Han är bara 18 år gammal. Förra året blev han antagen i 3:e Båtsmanskompaniet. Då hette han Hans Svensson men fick båtsmansnamnet Sjöström när han skrevs in i rullorna.

Dessa båtsmän har tidigare tjänstgjort på samma plats:

Namn:
Anders Lång
Truls Lång
Mats Lång
Erik Lång
Per Lång
Truls Sjöström
Håkan Sjöström

Antagen år:
1685
1709
1713
1748
1750
1781
1808

Detta hände sedan
Hans Sjöström gifte sig med Elna Persdotter från Ljusaryd i Jämshögs socken. Tillsammans fick de barnen Sven, Ingegerd, Olof, Per och Carl. Hans kom att tjäna flottan i 30 år. Han avskedades 1846 på grund av svaghet i höftleden och dog fyra år senare 50 år gammal. Han straffades flera gånger med prygel. En gång fick han 50 prygelrapp för olydnad, slagsmål och fylleri.

Så gick det till när Hans blev båtsman

När en båtsman av någon anledning lämnade sin tjänst måste rusthållaren skaffa en ny. Aspiranten skulle vara mellan 16 och 36 år gammal. Han borde vara skötsam, fullkomlig till växten, hurtig, frisk och sund. Han måste ha hår och åtminstone ämne till skäggväxt.

Generalmönstring hölls vart tredje och senare vart femte år. Varje båtsman granskades noga. Den som inte höll måttet avskedades och nya skrevs in i rullorna.

Hans var nyss fyllda 17 år. Han hade hår och åtminstone ämne till skäggväxt. Hans godkändes av kompanichefen och skrevs in i rullorna vid rekryteringsmötet den 16 maj 1816, då han också fick sitt nya båtsmansnamn Sjöström. Först vid kommande generalmönstring blev han slutgiltigt antagen. Detta kallades att bli approberad.

Nils och Lovisa

Året är 1817. I Stora Rävsmåla i Backaryds socken bor båtsmannen Nils Saktmodig med sin hustru Lovisa Håkansdotter och sonen Anders. Hans rusthållare har haft mycket problem med att få tag på en duglig båtsman. På grund av krig och sjukdom har han under de senaste åren gång på gång fått söka efter nya aspiranter. Nils och Lovisa gifte sig 1812, två år efter det att Nils blivit antagen till båtsman i 2:a Båtsmanskompaniet. Nils och Lovisa har förlorat två barn. En liten son och en dotter har dött som små.

På detta båtsmansställe har tidigare tjänstgjort på samma plats:

Namn:
Gumme Saktmodig
Måns Saktmodig
Sven Saktmodig
Jöns Saktmodig
Håkan Saktmodig
Johan Saktmodig
Peter Saktmodig

Antagen år:

1724
1788
1807
1809

Detta hände sedan
Nils tjänstgjorde på flera skepp och han var både sjövan och befaren, vilket innebar att han kunde stå till rors och styra fartyget. 1821 ändrades båtsmansnamnet till Stilla, vilket egentligen inte alls passade Nils, eftersom han redan samma år rymde från sin tjänst men fångades in efter en månad i frihet.

Rusthållaren betalade:

Lega
Pengar som betalades ut en gång då båtsmannen anställdes. Legan kunde vara olika stor. Det berodde bland annat på hur bra de övriga förmånerna var.

Lön
En mindre summa pengar som betalades ut två gånger per år, höst och vår.

Hemkall
Varor som båtsmannen fick för att familjen skulle kunna leva på torpet. Innehållet varierar i olika kontrakt.
I Blekinge kunde hemkallet bestå av:

vedbrand

bete för kon

två tunnor spannmål

ett lass hö

eller:
åker, äng och lada

Beklädnadshjälpen
Dessa kläder skulle hålla i 3 år och lämnades endast ut när båtsmannen skulle resa till sin tjänstgöring.

hängmatta

kappsäck

täcke eller rya

kapprock

Beklädnadspersedlar
Detta delades ut varje år:

en halsduk
en vadmalsmössa

en fodrad jacka av vadmal

ett par byxor av vadmal

en väst av vadmal med ärmar

två skjortor

ett par läderskor

ett par strumpor

Kläderna syddes av byns skräddare efter fastställda mönster. När de var utslitna fick båtsmannen använda dem som han ville. Många kläder syddes av vadmal - ett varmt och tätt ylletyg.

Hemma hos båtsman Stilling

Året är 1817.I Stilleryd i Asarums socken bor Anders Stilling. Han är 23 år och har varit båtsman sedan 1811. Innan han fick sitt båtsmansnamn hette han Anders Christiansson.

Dessa båtsmän hade tidigare tjänstegjort på samma plats:

Namn:
Johan Björn
Mårten Björn
Zackarias Stilling

Antagningsår:
1716
1731
1799

Vad hände sedan?
Anders Stilling gifte sig med Catarina Persdotter och 1826 fick de dottern Ingrid-Maria. Anders tjänstgjorde ombord på flera fartyg bl. a kanonslupen Carl von Hedini och briggen Delfin. Han var välbefaren d v s han hade varit med om minst två expeditioner till fjärran vatten. Den 13 jan 1833 drunknade Anders Stilling 39 år gammal.

Båtsmanstorpet

Båtsmannen och hans familj skulle ha ett torp att bo i. Huset såg ut som andra hus i trakten, men det var mindre och mer oansenligt. I boningshuset fanns rum med spis, förstuga och en liten kammare.

Båtsmannen borde också ha en ladugård med plats för en eller ett par kor och en kåltäppa där familjen odlade potatis, kål och annat gott.. Det hände att alla båtsmanstorp låg samlade på byns allmänning. Men oftare var de utspridda runt om i byns utkanter på den sämsta marken. Det var faktiskt heller inte ovanligt att båtsmannen fick bo hos rusthållaren eftersom båtsmanstorp helt enkelt saknades.

I Hosaby

Året är 1817. I Hosaby i Mjällby socken är Sven Hattmakare båtsman. Han är 29 år. Tidigare tjänstgjorde han som fördubblingsbåtsman. Det betydde att han skulle rycka in och tjänstgöra om krig bröt ut. 1809 gifte han sig med pigan Kersta Persdotter från Hörby. 1811 blev han en av de 89 ordinarie båtsmännen i Mjällby socken och kunde flytta in i ett litet torp i Hosaby.

För att försörja sig måste hela familjen hjälpas åt med arbetet på torpet. Båtsmannen kunde tjäna lite extra genom att arbeta som skomakare, skräddare, målare, murare eller i något annat yrke, men han fick inte konkurrera med utbildade hantverkare. Familjen hade också skyldighet att hjälpa till på rusthållarens gård.

Kyrkparaden

En del söndagar skulle båtsmännen samlas vid kyrkan iklädda uniform. Korpralen förde befälet och övade mannarna i exercis. Före sammanringningen ställdes båtsmännen upp på led och mönstrades av korpralen. Om någon båtsman misskött sig eller vanvårdat sin uniform skulle detta anmälas till kompanichefen.

Detta hände sedan
I äktenskapet med Kersta föddes 8 barn. Tre av dem dog som små. I 30 år tjänade Sven flottan. Han gjorde flera sjöresor och tjänstgjorde bl. a på fregatten Galathea. Sven Hattmakare drabbades av ljumskbråck och fick avsked 53 år gammal. Sitt torp fick han lämna, men han fick 12 Riksdaler Banco om året i pension och flyttade med sin familj till ett annat litet hus på rusthållarens gård. Han dog 1849.

Olof Råå åker till stan

Året är 1817.
I Hammarby i Jämjö socken bor Olof Råå 44 år gammal. Han är antogs vid 2:a båtsmanskompaniet år 1794. Olof bor tillsammans med andra hustrun Karin Jonsdotter och sina söner från det första äktenskapet med Karin Persdotter, som dog av feber några månader efter sonen Samuels födelse.

Detta hände sedan
Karin Jonsdotter och Olof Råå fick inga barn tillsammans. De gifte sig 1810 och 1832 dog hon. Året därpå gifte han om sig med Helena Magnidotter, som då redan väntade dottern Ingrid Catarina. Olof var 60 år när dottern föddes och hade avsked sedan 1831. Olof tjänstgjorde i flottan i 37 år och dog av ålderdom 73 år gammal.

Båtsmansnamn

När båtsmannen antogs, fick han ett båtsmansnamn. Namnet brukade följa med torpet. Olof Råå hette Olof Persson innan han blev båtsman. Från början fick många båtsmän sina namn efter personliga egenskap. En lång man fick heta Stor, en ljushårig döptes kanske till Vitlock, men ofta stämde nog namnet inte så väl med personen, efter som han ärvt det. Båtsmännen fick också namn efter platser. Netterstedt och Netterman bodde i Nättraby. De kunde döpas efter växter som Alm, Ask och Björk eller efter djur t. ex. Aborre och Kråka. Vanligt var också att man använde vapen eller skeppsdetaljer vid namngivningen. En båtsman kunde heta Ankare, Svärd eller Flaggstång. En del namn var nog inte så roliga att få. Vem skulle vilja heta Buffel eller Menlös?

Båtsmännen var kända för att leva loppan på vägen till Karlskrona. De drack brännvin skrålade och sjöng, så att ingen kunde undgå att lägga märke till dem.

Båtsmannens arbete i Karlskrona bestod av vakthållning, excersis, arbete på varvet eller tjänstgöring ombord på flottans fartyg.

I fredstid och om båtsmännen inte kommenderades iväg på långresa brukade de arbeta fyra månader varje år i Karlskrona. Under tjänstgöringen i land fick de från början själva både skaffa sig bostad och mat.

1846 byggdes Båtsmanskasernen på
Stumholmen. Här låg båtsmännen
och sov i långa rader i sina hängmattor. <tr valign="center"> <tr valign="center"> <tr valign="center"> <tr valign="center">

Tjänstgöringen

När det var dags för båtsmannen att åka till Karlskrona för att arbeta, lästes uppfordringen upp i kyrkan. Då skulle rusthållaren ta fram kistan med de saker som båtsmannen endast fick använda i tjänsten. Rusthållaren var skyldig att skjutsa kistan och matsäcken till den bestämda mötesplatsen. Båtsmannen brukande ofta också få åka med. Från mötesplatsen gick sedan resan med båt eller hästskjuts vidare till Karlskrona. Men Råås rusthållande fick skjutsa ända in i Karlskrona, för den resan var inte så lång.

Båtsmännen kommer till Karlskrona

På båtar, i hästskjutsar eller till fots kom båtsmännen till tjänstgöringen i Karlskrona. Stadsborna brukade försöka hålla sig inomhus, för de visste att det kunde gå livligt till. Nyfikna gick båtsmännen runt i staden för att se om allt var sig likt från förra gången de var här.

Båtsmannens arbete i land bestod av exercis,
vakthållning och arbete på flottans varv och verkstäder

Till sjöss

Att åka på långresa var båtsmannens stora upplevelse. Anders Stilling, Sven Hattmakare och Olof Råå hade alla varit med på seglatser till fjärran länder. Men båtsmannens främsta uppgift var naturligtvis att tjänstgöra ombord på skeppen under krigstid. Arbetet bestod i att betjäna kanonerna, vara "till väders" uppe i masterna och stå vid rodret.Livet ombord på fartygen var hårt. De som inte skadades eller dödades i striderna kunde råka ut för olyckor eller sjukdomar.

Disciplinen ombord var mycket sträng. Vanliga brott var rymning, stöld och fylleri. Det hände också ofta att båtsmannen inte alls kom till tjänstgöringen.Straffet var ofta prygel, inte sällan gatlopp, som innebar att mannen måste springa mellan två led av män med piskor i händerna.

Spisordning
för åtta man i fatlaget bestämd 1782

Morgon
måndag, onsdag, lördag
smör, brännvin

tisdag, torsdag, fredag, söndag
salt sill, brännvin

Middag
måndag och torsdag
surkål, havregryn, fläsk

tisdag och fredag
ärter, havregryn, salt kött

onsdag och lördag
ärter, havregryn, salt sill

söndag
salt kött och en pudding
som de lagade av vetmjöl och smör

Afton
Alla dagar
Korngryn, smör, brännvin

Dessutom fick fatlaget bröd att äta till måltiderna, vinättika att blanda i vattnet och vitlöks-essence som skulle hällas i frukostbrännvinet Vid speciella tillfällen utdelades tobak och extra brännvin. Färskt kött och fisk kunde ges då det fanns tillgång, liksom grönsaker till soppa.

Besättningen på ett linjeskepp bestod av omkring 580 man. Av dessa var ungefär 250 båtsmän. Under strid var många båtmäns uppgift att arbeta vid kanonerna.

Hemma igen

När tjänstgöringen var över var det dags att åter bege sig hem till torpet och byn, där hustrun och barnen hade skött torpet efter bästa förmåga. Rusthållaren var skyldig att hjälpa med sådant som familjen inte klarade när båtsmannen var borta. Alla hoppades att far skulle ha med sig en liten present hem.
De gånger då han kom hem från en långresa kunde man hoppas på något alldeles extra. Kanske en snäcka från fjärran hav.

Julakosten
Vid jultiden gick båtsmannen runt till rusthållsbönderna. Först gick han till den mest givmilda bondhustrun, för ingen ville ge mindre än de andra. Han kunde få bröd, julljus, kött och ost. Och brännvin, alltid brännvin och i varje gård skulle han ha att dricka, så mycket han tyade. När Hans Sjöström från Jämshög gick runt bland bönderna med sin säck. brukade Elna följa med. Hon gick inte med in i huset men höll ett vakande öga på honom så att han inte ramlade och blev liggande i en snödriva med all den goda julmaten i säcken.

Avskedet

Båtsmannen skulle tjänstgöra så länge han var duglig till krigstjänst. Han kunde avskedas för oduglighet, bräcklighet eller ålderdom. Pensionen s.k. gratial utdelades till den som blivit fördärvad under tjänstgöring eller efter lång och trogen tjänst. Olika belopp utbetalades om han tjänat 30 eller 15 år. Den som inte var sjuklig skulle vara över 60 år för att få gratial.Den avskedade båtsmannen och hans familj måste lämna båtsmanstorpet, och de fick det ofta mycket svårt.

Sven Hattmakare hade tjänat flottan i 30 år, när han drabbades av ljumskbråck och fick avsked. Han var då 53 år. Pension blev 12 Riksdaler Banco. Han var tvungen att lämna sitt båtsmanstorp, men kunde flytta in i ett annat litet hus på rusthållarens ägor.

Båtsmansboken är en faktaintroduktion för den som vill studera ämnet båtsmän närmare. Den är framtagen av projektet
Rötter och Vingar, ett samarbete mellan
Blekinge museum och Marinmuseum i Karlskrona och skolorna i Karlskrona kommun. Du hittar den på
Blekinge museums hemsida, där det också står att det är fritt fram att kopiera och använda materialet. Vi publicerar Båtsmansboken på Blekingerötter i hopp om att den skall nå en större läsekrets och kanske väcka ett intresse för våra fina muséer i Karlskrona.

Författat av: Fredric Nilsson

Till artikellistan | Utskriftsvänlig sida | Hits: 4763 |