Oderljunga kyrka firar 150-års jubileum


Oderljunga kyrka firar 150-års jubileum

I september månad är det 150 år sedan Oderljunga kyrka invigdes.
Den nybyggda kyrkan var en av provinsens vackraste enligt prostens visitations- protokoll från 1858, men innan
man hade nått så långt att nya kyrkan stod färdig hade många svåra problem uppkommit..

Medeltida kyrka

Oderljungas gamla kyrka liknade Perstorps kyrka.
Den var byggd på 1100-talet, förmodligen av munkar från Herrevadskloster. Kyrkan hade ett 37 alnar långt långskepp, med lägre och smalare kor, samt halvrund absid i gråsten.
Taket var av spån och bly och saknade torn. Utanför i nordost fanns en klockstapel av trä. Befolkningen ökade, och 1799 gjordes en utbyggnad i norr, den s.k. Nybyggnaden. I söder låg vapenhuset.

Ritning över den gamla kyrka

En gammal kyrka

Under början av 1840-talet började man diskutera vad man skulle göra med den gamla medeltidskyrkan.
Dels var den i dåligt skick trots flera restaurering av både klockstapel och sakristia och dels var den inte tillräckligt rymlig och ljus.
Man började planera ett helt nytt klocktorn då det inte gick att restaurera den gamla klockstapeln. Koret behövde också förnyas.
Ritningar till en tillbyggnad presenterades 1841 av byggmästaren Ahlberg från Ängelholm. Kyrkbyggaren professor Brunius i Lund förordade att den gamla kyrkan borde bibehållas med en tillbyggnad av sakristia och torn.
Dessutom föreslog länsstyrelsen att man skulle inrätta sockenmagasin för förvaring av spannmål. Oderljunga saknade magasin eller sockenstuga och kyrkans väggar ansågs för svaga att bära ett spannmålslager, med tanke på att man 1808 fick förstärka västra gaveln med ett järnband då den hotade falla ner. Tanken var att tornet skulle användas till spannmålsmagasin.
Mot tillbyggnadsplanerna av gamla kyrkan ställdes ett nytt förslag, att helt enkelt bygga en ny kyrka. Kyrkoherde Hjertstedt ansåg att man skulle behålla den gamla kyrkan och bara göra en tillbyggnad, medan kvartersmästaren Wickström ville bygga en ny kyrka.
Sockenstämman delades i två falanger. Många berättelser finns om hur man kivades helt öppet, inte minst kyrkoherden och kvartersmästaren. Hjertstedt drog till och med Wickström inför domstol och där förbjöds Wickström att kalla sin hund, som var socknens mest utskällda för Hjertstedt.


Ritningen över förslaget till utbyggnad av gamla kyrkan

 

Kyrkoherde Hjertstedt avlider och prästgården brinner ner

Innan nya ritningar och handlingar var framtagna dog kyrkoherden. Om man läser i dödboken för Oderljunga församling 1845 där kyrkoherde Hjertstedt med noggrann, lättläst handstil skrivit in de personer som har dött, ser det ut som om han bara lagt ner gåspennan. Nästa notis handlar nämligen om honom själv, att han avlidit den 14 juni.
Därmed hade falangen för gamla kyrkans bevarande mist sin ledare och kämpe och förslaget att en ny kyrka skulle byggas gick igenom.
Kyrkoherde Hjertstedt betydde mycket för församlingen. Han reformerade bland annat det dialektala uttal av särskilt byarnas namn som lätt kunde feltolkas av personer från andra delar av landet. Natten mellan den 14 och 15/1 1846 ödeläggs prästgården genom eldsvåda, knappt ett år efter Hjertstedts död.
Hela församlingens arkiv förvarades i prästgården. En del räddades men mycket av kyrkoarkivet gick förlorat och där förstördes ritningen över kyrkans tillbyggnad.

En ny kyrkan ska byggas

Nils-Petter Monikander tillträder 1847 som ny kyrkoherde.
Socken-stämman beslöt att en ny kyrka skall byggas. I juni månad 1852 presenterades nya ritningar och kostnadsförslag vid sockenstämman som antog dessa.
En byggnadsstyrelse bildades med kvartersmästare Wickström som ordförande. Bönderna fick utföra dagsverken och köra transporter.
Detta skulle övervakas och noggrant antecknas. Byggnadsstyrelsen erbjöd Wickström 15 shilling om dagen i arvode för att upprätta och bokföra räkenskaperna samt i övrigt ta ansvar för det nu påbörjade kyrkbygget.
Fanjunkare Wickström tyckte inte att det var skäligt arvode sockenstämman hade beslutat om, utan att den blygsamma summan var en förolämpning. Varmed han avgick och en ny ordförande utsågs. Ny ordförande blev åbo Bengt Persson och med kyrkvärden Sven Olsson som vice ordförande, bägge från Oderljunga.
Sockenstämman beslöt att höja arvodet till 24 shilling banko om dagen för den nye ordföranden. Det var ett betungande arbete att vara ordförande och vice ordförande i byggnadsstyrelsen.
Året därpå 1853 inkom Bengt Persson och Sven Olsson med skriftliga avsägelser. Till ny ordförande utsågs åbo Brodde Persson, Oderljunga och till ny vice ordförande åbo Tufve Jönsson, Hägnaden.


Ritning av nya kyrkan

 

Arkitekt J A Haverman ritade den nya kyrkan

Johan Adolf Haverman föddes den 28 mars 1812 i Karlskrona, Blekinge. Han var ogift. Han utbildade sig bland annat vid Kungl. Akademien i Stockholm där han också blev lärare 1837.
Han kom att arbeta som lärare i fyrtio år. Parallellt med sin lärartjänst var han mellan åren 1848 och 1879 anställd som 1:e arkitekt på ÖIA, Överintendentsämbetet.
Han tilldelades under sin gärning titlar, stipendier, belöningar och medaljer. Haverman ritade 28 kyrkor, utom Oderljunga kyrka också N Åkarps, Stibys, Gudmundtorps och Torekovs kyrkor.
Han ritade också profanarkitektur samt kyrkoinredningar. Förutom arkitekt var han även akvarellist och tecknare.
Han är representerad med handteckning i Nationalmuseum samt konstakademiens samlingar. Haverman hade två yngre bröder, Alfred Ludwig (1821-1908) och Gustav Emil (1825-1891), vilka båda var arkitekter till yrket.
Hans föräldrar var instrumentdirektören Adolph Fredric Haverman och Fredrique Blom. Modern var syster till den då välkände arkitekten Fredric Blom vilken Haverman bedrev privata studier för. Haverman var verksam fram till 1883 och avled den 31/5 1885 efter en långvarig sjukdom.

Den nya kyrkan

Den nya kyrkan uppfördes 1852 – 1854 på den plats där den gamla kyrkan låg.
Man byggde nya kyrkan runt om den gamla med undantag av norra korsarmen som ingår i nuvarande anläggningen.
Norra korsarmen tillbyggdes gamla kyrkan 1799. Sten togs från den gamla kyrkan men den räckte inte till. Så annan sten fick transporteras dit. Man använde då ett slags premieringssystem.
Den som kunde transportera fram en vacker hörnsten, fick tillgodoräknat sig ett extra dagsverke.
En del av den gamla kyrkans brädverk såldes på auktion. Där fanns takmålningar med motiv från dödsriket vilket lär ha hamnat på en ladugårdsvägg i Vedby.
Den nya kyrkan har latinsk korsform, rakt avslutat långhus med kor i väster, samt torn med sakristian i bottenvåningen, likaså i väster.
Huvudingången finns i öster och ingångar även i korsarmarna och i tornet. Kyrkan är uppförd i vitputsad gråsten.
Det gamla papptaket ersattes 1925 med tegel. Tornet, lanternin och spira har ett tak av kopparplåt.
Den nya kyrkoherden Monikander fick inte uppleva den nya kyrkan utan dog under uppbyggnaden.
Utan det blev kyrkoherde Håkansson som fick bli den förste som höll gudstjänst i den nya kyrkan.


Den nya kyrkan byggdes runt den gamla kyrkan

 

Nya och gamla inventarier

I dag finns inventarier som är gamla och nya i kyrkan.
Från gamla kyrkan överfördes kyrkklockan, altarskåp, predikstol och dopfunt. Kyrkklockan saknar inskription, men det finns en otydlig bild av Sankt Petrus, och är förmodligen gjuten någon gång under 1400-talet.
Altaruppsatsen sägs vara från 1640- talet och har varit undanställd en tid på orgelläktare, men ställdes fram i samband med att norra korsarmen byggdes om och dopfunten placerades där.
Idag står dopfunten bredvid predikstolen och ett altare har uppförts i norra korsarmen. Kyrkans predikstol är ett vackert arbete med statyetter av Jesus och de fyra evangelisterna.
Predikstolen renoverades 1741 av skulptören Nicklas Ekenkrantz från Kristianstad.
Dopfunten är från 1200-talet med en rund oornerad cuppa och fyrsidig fot. Kyrkan har också i sina samlingar två värjor.
Vid en undersökning 1950 konstaterades att den ena är en dansk ryttarvärja från 1710, den andra är en värja som kan ha tillhört någon av de i församlingen bosatta länsmännen.
I dag står gamla fattigbössan i vapenhuset. Den stod tidigare placerad utanför kyrkogårdsmuren, men flyttades 1992 in i kyrkan.
Där finns också en kalkstensgravvård från 1700- talet rest mot väggen. Gravstenen var ursprungligen placerad i golvet i den gamla kyrkan.
När den nuvarande kyrkan byggdes placerades gravvården vid kyrkan norra sida och 1991 flyttades stenen in i vapenhuset.
Inne i kyrkan möts man av Kaj Siesjös al freskomålning. Målningen tillkom 1955 i samband med en större renovering. Med korset i bakgrunden tår Kristus mitt i Oderljungabygden – välkomnande och inbjudande. Han står vid Bälingesjön.
Till vänster ser man altarstenen, som erinrar om den stenhäll i skogen ett par kilometer söder om kyrkan där ett nattvardsbord dukades för snapphanarna på 1600- talet. Runt Kristus stannar människorna upp i sin vardag för att lyssna till hans inbjudan. Målningen framställer också livets kretslopp från liv till död. Vårens träd och blommor, fåglarna flyger, frukten mognar och liemannen fullgör sitt värv.
Sidkapellet i kyrkans norra skepp fungerade tidigare som dopkapell, men tjänstgör sedan 1989 som gudstjänstkapell. Vid renovering 1955 flyttades det gamla altaret till sidkapellet.
Altar- tavlan är från 1643 och fungerade som altaruppsats också i den gamla kyrkan. På sockeln läses 1643 och en latinsk inskription. Även prästens och kyrkvärdarnas namn står nämnda. Motivet på altartavlan är nattvardens instiftande och överst en framställning av korsfästelsen. Kororgeln är den gamla orgeln som fanns på huvudläktare fram till 1952. Den byggdes 1890 i Hjärnarp.
Orgeln magasinerades och ställdes undan i det södra sidskeppet. Orgeln renoverades igen och togs i bruk och används nu vid gudstjänster i sidkapellet. Kyrkans stora orgel, placerad på huvud- läktaren, byggdes 1952 av Olof Grönlund, Gammelstad.
Mycket har förändrats på dessa 150 år. Från att har varit en egen församling med Perstorp som annexförsamling är Oderljunga införlivat i Perstorps församling sedan 1970-talet.
Det enda som består är kyrkobyggnaden i sin majestätiska form som minner om fornstora dar.

Källor:
Minneskrift, Oderljunga, bygden och sparbanken av John Sundberg.
Johan Adolf Haverman, arkitekt av Kenneth Nebrin.
Uppsatts Stockholms universitet 1994.
Oderljunga kyrka, folder som finns utlagd i kyrkan

Författat av: Birgit Nilsson

Denna artikel publicerades i Åsbo Släkt- och Folklivsforskares medlemstidning nr. 2004-02

Lämna en kommentar